Nej, jag är inte besviken!

Det är fantastiskt vilket genomslag den nya iPhonen har fått i media, bland kollegor, bland late adopters och early adopters. Veckan har jag spenderat med att berätta att jag inte känner mig lurad, besviken eller arg på att jag så kort tid innan den nya iPhonen släpptes köpte den gamla. Det är många som undrar just det nämligen.

Jag visste när jag köpte den att det alldeles strax skulle komma en ny. Jag resonerade som följer. Jag var oerhört nöjd, exalterad och glad för min iPod Touch (som jag köpte samma timme den släpptes i USA). Först låste jag inte ens upp den, men efter några veckor kände jag mig tvingad och sedan var det ju ingen återvändo!

Jag har sedan slutet av nittiotalet varit helt beroende av min Palm. Då var det en Palm Pilot II. Jag importerade en från USA eftersom den hade bakgrundsbelysning. Nu senast var det en Palm Treo 650. Jag var nästan ensam om den eftersom så få förstår vilken bra PDA/Telefon den är. Jag har vid flera tillfällen provat att ta mig an HTC-telefoner med hemska Windows i och det går bara inte. Man får ju vänta i dagar på att den ska reagera på saker man gör.

Efter någon månad med min Touch insåg jag att den telefon jag varit beroende av, mycket för PDAn i den, helt plötsligt bara hade blivit en telefon för mig. Jag bar med mig Touchen överallt och var konstant frustrerad över att jag inte kunde hitta en öppen accespunkt. Touchen har ju ingen telefon i sig ;) Det naturliga svaret på mina problem var självklart iPhonen. Hur ska man då kunna hålla sig när man bor granne med Apple Storen i San Francisco under JavaOne?!

Alltså, 3G, GPS, bättre batteritid och pris. Allt finns i iPhone 3G. Vem behöver GPS när trianguleringen fungerar så läskigt bra (ja, jag bor i en tätort ;) Det enda jag verkligen kommer att sakna är i så fall Turbo 3G om den går att använda istället för en dongel till datorn. Om jag sedan kan använda den med Telenor - ja, då är det dax att byta.

Men som det är nu är jag en löjligt lycklig gamla-iPhone-kille.